Ridning i mörkret
Det är inte roligt men vad ska man göra. Kolsvart ute och hästen har stått i 2 dagar. Hinner inte lasta och åka iväg.
Då får man klä på sig reflexerna och rida på vägen.
Det är synd egentligen. Vi har 3 hästar som borde ridas. Men det fungerar inte nu när det är så mörkt och vi inte har någon ridbana. Jonna vågar jag inte låta rida på vägen. Det är olustigt när det kommer en bil som inte saktar in tillräckligt. Det är en smal grusväg med emellanåt djupa diken eller stenar eller tät skog ända intill så man inte kan gå åt sidan. Så Simsan får mest stå under veckodagarna. Fastän Jonna vill rida.
Jag får inte köra Joshua och Bullen ihop och då kan vi inte åka iväg och rida båda två samma dag. Vi hinner inte köra fram och tillbaka två gånger på vardagarna. Jag jobbar heltid och kommer inte hem före 17 någon dag. Då ska man in och laga mat mm. Kommer ut till stallet vid 18.30.
Igår red jag och Moa på vägen i mörkret. Det är en chansning med en pigg 5-åring. Men så bra han sköter sig!
I början var han lite uppspelt. Jag har en bra pannlampa med ett sken man kan variera, brett eller en skarp smal ljuskägla. Moas pannlampa hittar vi inte så hon får ta Christers och den har en mkt skarp smal ljuskägla. Så när hon travar rör hennes skarpa ljuskägla sig ganska mkt. Joshua var i början lite upprörd när den for på vägen framför honom och in under hans hovar och sen upp i vägrenen och tillbaka in under magen på honom. Men efter ett tag vande han sig.
Även postlådor och soptunnor blir annorlunda när det är becksvart och man kommer ridandes med pannlampa. Nu var det även lite duggregn igår så då glänser de med kondens på sidorna. Även vatten på vägen speglar sig.
Men efter ett tag travade Joshua på framåt i fin form. Vilken underbar häst!
Moas ponny Bullen är väldigt cool också. Han bråkar mer om att inte gå förbi vissa saker eller skiter totalt i att Moa försöker sakta av. Speciellt när han vill hem.
Igår mötte vi två bilar. Den första stannade helt när den såg oss. Vi fick vinka fram den. Den andra kom i bra fart och släppte knappt på gasen. Moa tittade rakt emot bilen och då bromsade den in lite. Med den skarpa pannlampan hon hade bländades nog föraren. De kan inte säga att de inte ser oss. Vi har jättebra reflextäcken från Horze som täcker hela hästen runt om. Reflexväst, benreflexer och pannlampa. Dessutom var det raksträcka mot oss.
När jag red bakom Moa så bländas man av hennes reflextäcke i skenet av min pannlampa därför travar vi i bredd när vi rider. Så man syns verkligen med de täckena.
Jag läste på nyheterna att de tror att det ska bli kallare i början av december. Då kanske vi kan komma ut med maskiner och påbörja vår ridbana. Det ser vi alla fram emot. Ha det gott. M